Oj Oj Oj nu lider semestern verkligen mot sitt slut!

Kan väl inte ens säga att jag har semester nu....

den tog visst slut igår!

Inget att gräma sig över....vi drar till Skalhamn över dagen....hade nog hoppats att det

gamla rivits men så var inte fallet.

Vi klipper gräset och även en del häck för att underlätta när vårt bygge kommer

igång.

Vi vill ju att allt ser så bra ut som det går och att det blir lätt när bottenplatta

så småningom ska gjutas.

Ja ja Rom byggdes inte på en dag och det gör förvisso inte vårt projekt heller.

Åker sedan ner till Basteviksholmanra, tittar till grabbarnas Stortriss och hittar sedan

en fin plats för att äta medhavd lunch.

Potatissallad och varmrökt lax med alkoholfri öl därtill....mums vad det smakade gott.

Även om det blåste en del var det varma goa vindar.....och vi slapp att svettas!

Vilade t o m en stund efter lunchen.....det kan man absolut kosta på sig!

Tror det var riktigt uppskattat av de lurviga två att ta en "sval" promenad....få springa fritt

och känna igen omgivningarna!

Borta bra men hemma bäst......eller vi bor ju inte här men de lurviga två känner detta som sitt

andra hem liksom vi!

Nea av Ulfsäter

Chappers Euphoria/Lexie

Underbara Wilma som vi tillbringade hela förra veckan tillsammans med!

De lurviga två ger också mycket och det kan behövas.....vardagen är inte så lätt..

Mamma bor numera på äldreboende pga demens...tungt!

Pappa som blivit kvar ensam har drabbats av depression...tappat livsgnistan....ramlat flera

gånger senaste tiden och  ligger nu på Östra sjukhuset....

Vi hoppas att kunna lösa en återförening inom en hyfsat snar framtid, har men levt tillsammans

i nästan 60 år borde man kunna få även de sista åren tillsammans....våran pappa längtar så

efter att få tillbringa dagarna med sin hustru....

Min syster och jag  jobbar dagligen med kontakter med hemtjänst, hemsjukvård och biståndshandläggare...

Då blir det en slags terapi för mig att lägga små inlägg på bloggen....

Tur ändå att det finns små glädjeämnen i vardagen här och nu!

Detta gör att jag orkar kämpa vidare för min kära föräldrar.....att bli gammal är inte alltid helt enkelt...

Kram Lena